Historisk byggnad i Berlin som rekonstruerats efter originalet.
En våg av ”rekonstruktivistiska” arkitekturprojekt går genom Europa, läser jag i ett inlägg på den intressanta och välskrivna bloggen Stadskultur, skriven av en samling forskare, arkitekter och entusiaster med staden som gemensamt intresse. I södra England tas glåmiga 60-talsbyggnader bort och ersätts med korsvirkeshus och nygeorgianska town houses. I norra Italien går rivningskulan genom efterkrigstidens groteska betongsuggor och här rekonstrueras istället klassiska byggnader som smälter in i den övriga stadsbebyggelsen. Och över hela det upplysta Tyskland talas idag om restaurering och rekonstruktion av städerna som försvann.
Och det är inget disneymässigt kulissbygge som utförs, fortsätter skribenten, nej, såväl stenhuggare som barockexperter och ingenjörer arbetar intensivt med att införliva den traditionella formen i vår tids byggnadsmetoder: en modern stålbetongstomme integreras med metertjocka tegelmurar, som putsas och förses med de skulpturala fasadelementen.
Nu vaknar Europa. Och börjar sin största arkitektoniska förändring sedan boulevardsystemets dagar. Rekonstruktivismen. Läkningen av eftermodernistiskt såriga städer, avslutar skribenten på Stadskultur.
Det låter hoppfullt i mina ögon. Och jag kan konstatera att det faktiskt finns arkitekter som inte bara behärskar den klassiska arkitekturens formspråk, utan också förmår förnya och utveckla det med hjälp av modern byggteknik, samt moderna material och metoder. Åtminstone ute i Europa. Men förhoppningsvis också i Sverige.
Den tyske stjärnarkitekten och arkitekturprofessorn Hans Kollhoff talade nyligen om detta ämne i en mycket sevärd intervju på nätbaserade tevekanalen Axess. Kollhoff, som är flitigt anlitad som modern stadsplanerare, kallar sitt arbetssätt för ”weiterbauen” – dvs bygga vidare. Kollhoff återknyter till det sätt som städerna byggdes fram till modernismens ideologiska planeringsideal slog sönder den traditionella, ofta lokalt präglade hantverkstraditionen. Hans ambition är att genom detta återge städerna sin själ och sin värdighet.
9 svar so far ↓
LP // mars 11, 2008 vid 11:43 f m |
Ja, det måste väl gå att bygga relativt billigt med högre finnish och estetik än idag då vi har så mycket mer utvecklad teknik än för hundra år sedan. Vissa anser att man inte ska använda äldre stilar då det ändå inte längre går att använda alla gamla metoder, men jag tycker istället att man ska försöka att ”fuska” rätt. Finns det några riktigt lyckade exempel i världen?
Den modernistiska rörelsen agiterade under sent 1800- och tidigt 1900-tal att de nya metoderna gav sämre kvalitet, fusk och dåligt inpassade detaljer både hos byggnader och möbler och att stilarna skulle anpassas efter industrin. Själv håller jag inte alls med utan anser istället att den modernistiska rörelsens allt för stora roll skapat fusk och förfulning. Har inget emot all modernism i sig, t.ex. mer lekfull modernism på kontinenten och USA, men ideologin bakom är för totalitär och bortom sunt förnuft.
LP // mars 11, 2008 vid 11:48 f m |
Alltså, vet du något projekt som är lyckat både kvalitets- och prismässigt?
Läste om ett tv-program i England där befolkningen i olika städer fick rösta vilka hus som skulle rivas och ersättas med mer harmonisk arkitektur.
I Sverige verka allt fler istället tycka att funktionalism och brutalism är viktiga symboler för vårt samhälle och borde bevaras.
LP // mars 11, 2008 vid 12:14 e m |
De säger att det är folkligt och obildat att uppskatta äldre arkitektur, men denna är väl egentligen mer sofistikerad än lådor och cylindrar? Det krävs mycket mer kunskap och skönhetssinne. Finns detta i Sverige?
Vinjetterna i svt är också oroande med något som ser ut som en vurm för miljonprogram, låtfasader och parkeringshus.
Peter Sörensen // mars 11, 2008 vid 12:25 e m |
LP> Jag delar din uppfattning helt. Och precis som dig kan jag se hur det nu börjar pratas ett bevarande av modernismens bebyggelsearv. Och det är klart, med den usla kvalitet det mesta är byggt så lär det väl vara hög tid. Utomlands, i t ex USA och England, river man mastodontprojekten från 60- och 70-talen och bygger nytt. Svenska arkitekter och planerare förefaller nästa sektlika sin dyrkan av modernismens arkitektur. Medan folket i övrigt avskyr dem. Tyvärr har jag inga bra svenska exempel där man byggt nytt, med ny teknik, fast i klassisk stil. Tror knappt att någon ens försöker. Men visst borde det vara möjligt. Jag tror det är viljan som saknas. Jakriborg är väl ett lysande undantag. Folket älskar det. Men som det häcklats av arkitekterna. Mycket märkligt, detta rigida motstånd mot att anknyta till det klassiska arkitekturarvet. Att anknyta till ett arv från 1930-talet går däremot hur bra som helst. Även om dagens sk nyfunkis är en synnerligen fattig tolkning av funkisen.
LP // mars 11, 2008 vid 6:45 e m |
Skulle vilja se restaurering och rekonstruktioner av mindre trästäder med lokalt förankrad arkitektur. Finns metoder att till överkomligt pris rekonstruera gamla trähus? Förut tog man för givet att det som är rivet inte går att återuppbygga, men efter att ha sett olika nyurbanismprojekt på nätet börjar man fundera.
Som exempel kan nämnas Söderhamn, Hudiksvall, Edsbyn och Ljusdal, som jag diskuterat i följande inlägg:
http://www.antikviteter.net/antikprat/messages/264/221936.html?1205260238
Peter Sörensen // mars 11, 2008 vid 8:00 e m |
Gamla trähus är ju i grunden ganska enkla att restaurera. Vad om krävs är materialkunskap, bra bilder och historisk dokumentation som ritningar etc samt ett gott handlag. Sedan är det klart att ju mer dekorerade de varit, desto svårare och dyrare blir det. Men möjligt är det. Även takkupor, torn och likande går att återställa i originalskick. Det har jag själv sett göras i Sundsvall av Ungerska hantverkare. Där lever det plåtslagarhantverk som i Sverige i det närmaste gått förlorat. Resultatet är sagolikt vackert.
LP // mars 18, 2008 vid 9:58 f m |
Här är ett par metoder att bygga i trä relativt billigt
http://www.atl.nu/Article.jsp?article=1379
http://www.sips.org/
Hur bra är de? Den första var tydligen med i ett statligt projekt.
LP // mars 18, 2008 vid 9:14 e m |
Är det ekonomiskt realistiskt att rekonstruera svenska städer på liknande sätt som t.ex. Dresden? Skulle det vara realistiskt att återgå till forna tiders kvaliteter i vanligt byggande ? Är det bara byggarnas vilja som spelar in, för dålig konkurrens, regleringar eller har vi för småborgerlig smak relativt majoriteten av befolkningen? Skulle det gå att genomföra en affärsidé med kvalitetsbyggande som mål?
Peter Sörensen // mars 19, 2008 vid 7:41 f m |
Intressant fråga. Jag önskar jag hade ett svar. Dagens byggande är en sorglig likartad och ljummen soppa. Nyfunkis i ljusa pasteller med indragen kungsvåning skrivs i vissa fall tom in i detaljplanerna. Tyvär verkar hela arkitektetablissemanget anse att detta är kvalitet och – för att citera dem själva – en spegling av vår tid – och att det är vår tid det isåfall är fel på. Inte dem själva. Puh! Kvalitetsbyggande? Forna tiders kvaliteter? Hmmm. Jag känner mig inte så vidare värst hoppfull på den punkten. Men man borde fråga arkitektfirmorna och de stora byggbolagen. Kanske vi skulle snickra ihop en skrivelse och gå ut brett och fråga dem? Det vore spännande att se vad det mynnade i för svar.